Allt fler unga har sökt sig till den könsbekräftande vården de senaste tio åren, för många unga är det en nödvändig vård som ökar livskvalitén medan andra unga hade behövt annat stöd. Redan 2015 betonade Socialstyrelsen vikten av att vården följs upp på ett systematiskt sätt och utvärderas men så har inte skett. Detta har lett till att det inte går att säga hur vanligt det är att människor som har genomgått en könsbekräftande behandling senare ändrar uppfattning om sin könsidentitet, avbryter behandlingen eller i någon aspekt ångrar den. Det finns samtidigt dokumenterat att detransition förekommer och det kan finnas ett mörkertal. Det betyder att Socialstyrelsen och regionerna brister i ansvarstagandet för vården som erbjuds och för att säkerställa att denna är av god kvalitet.